Moho/sv
Moho är solsystemets innersta planet och Kerbal Space Programs motsvarighet till Merkurius. Likt dvärgplaneterna Dres och Eeloo har den inga naturliga satelliter och den saknar helt atmosfär, vilket gör det omöjligt att bromsa in vid den med hjälp av gravitationsslungor eller luftmotstånd. Detta kräver alltså att besökande rymdfarkoster helt förlitar sig på sina motorer, vilket i kombination med planetens avlånga och sluttande omloppsbana kan göra en expedition till Moho till en stor utmaning.
Innan 0.18 vände Moho alltid samma sida mot solen och hade då även en tunn atmosfär. Denna försvårade dock landningar på planeten ytterligare i och med att dess höga temperatur snabbt kunde få raketmotorer att överhettas.
Contents
Fysiska egenskaper
Mohos yta består huvudsakligen av ljusa högländer och mörka slätter, men till skillnad från Kerbins och Jools månar har den jämförelsevis få kratrar, vilket tyder på att den troligtvis är geologiskt aktiv. Möjligen skulle tidvattenkrafter från solen kunna orsaka perioder av vulkanisk aktivitet, vilket då skulle kunna förklara planetens unga utseende.
Omloppsbanor
Det är inte möjligt att lägga sig i stationär omloppsbana kring Moho. Detta skulle i teorin kräva en höjd på 0,00 m utanför planetens hillsfär, men en semisynkron omloppsbana kan uppnås på en höjd av 0,00 m vid en hastighet av 0,00 m/s. Detta ger en omloppstid på 307,75 timmar.
Reference Frames
Moho och Merkurius
- Både Moho och Merkurius uppvisar karga landskap med många kratrar, vilket är typiskt för himlakroppar med tunn eller obefintlig atmosfär. De är båda den närmaste planeten till sina respektive stjärnor och ingen av dem har heller några månar.
- Till skillnad från Merkurius är Moho brun till färgen, medan Merkurius själv är grå. Merkurius har dessutom en mycket tunn atmosfär, medan Moho inte har någon alls.
Bilder
Ändringar
- Hela ytan omarbetas.
- Färgschemat ändras från rött till brunt.
- Den överhettade atmosfären tas bort.
- Första utgåvan